Hovawart

Historia

Hovawart on vanha saksalainen rotu. Nimi hovawart tarkoittaa pihavartijaa. 1922-luvulla muutama saksalainen kasvattaja aloitti rodun uudelleen luomista muutamista yksilöistä, jotka vielä elivät vuoristokylissä. Rotu risteytettiin muun muassa leongbergerin, newfoundlandinkoiran, kuvaszin ja saksanpaimenkoiran kanssa. Saksan kennelliitto hyväksyi rodun 1937. Suomeen ensimmäinen hovawartti tuli 1960-luvulla ja Suomen Hovawart ry perustettiin 1980. Yhdistys seuraa ja ohjaa rodun jalostusta, järjestää koulutus- ja yhdessäololeirejä ja suuren vuosittaisen päänäyttelyn Tervakoskella.

Luonne

Hovawartti on vilkas, iloinen ja älykäs koira, joka rakastaa työntekoa. Se vaatii omistajan joka johdonmukaisesti asettaa rajoja ensimmäisestä päivästä lähtien. Usein hovawartti on hyvin rohkea ja itsepäinenkin. Pentuna se on lisäksi erittäin vilkas ja temperamenttinen, mutta rauhoittuu kun ikää tulee lisää. Parhaisten hovawartti voi kun se tietää oman paikkansa laumassa. Koska hovawarttia on alun perin käytetty vahtimiseen, niin sillä on voimakas vahtimistaipumus ja se kiintyy omaan perheeseensä ja on valmis tarvittaessa puolustamaan sitä. 

Ulkonäkö

Väriltään hovawart voi olla musta, musta ruskein merkein tai vaalea kullanvärinen. Säkäkorkeus on nartuilla 58-65 cm ja uroksilla 63-70 cm. Nartut painavat noin 28-35 kg ja urokset 38-45 kg. Hovawartilla on hieman pitkänomainen ruumis ja rungon pituus on suunnilleen 110-115 % säkäkorkeudesta. Yleisvaikutelmana on keskikokoinen, pitkäkarvainen, voimakas ja notkea käyttökoira. Karva on kestävää ja erityisen runsasta rinnassa ja reisien takaosassa. Hännässä on tuuhea karva. Sukupuolileima on selvä etenkin päänmuodossa ja ruumiinrakenteessa. Tarkempi rotumääritelmä löytyy Suomen Hovawart ry:n kotisivuilta

Kuva/foto: T. Luodelahti

Historia

Hovawart är en gammal tysk ras. Hovawart betyder gårdsvakt. 1922 började några tyska uppfödare att återkonstruera rasen av de enstaka exemplar som hittades i bergsbyarna. Man korsade rasen med bl.a. leonberger, newfoundland, kuvasz och gammaltysk schäfer. Tyska kennelklubben godkände rasen 1937. Till Finland kom första hovawarten på 1960-talet och 1980 grundades Suomen Hovawart ry, som bl.a. vägleder och följer med avelsarbetet inom rasen, ordnar skolningsläger och hovawarternas stora utställning en gång per år i Tervakoski.

Lynne

Hovawart är en livlig, glad och intelligent hund, som älskar att jobba. Den kräver en ägare som med fast hand och konsekvent sätter upp regler ända från första dagen. Ofta är hovawarten mycket modig och också ganska envis. Som valp är den dessutom rätt livlig och temperamentsfull, men den lugnar ned sig med åren. Hovawarten mår bäst då den vet sin plats i flocken. Eftersom hovawarten ursprungligen använts för att vakta, så är dess vaktinstinkt stark och den fäster sig vid sin egen familj och är färdig att försvara den vid behov.

Utseende

Det finns tre olika färger av hovawart nämligen svart, svart med bruna tecken och blond. Mankhöjden på tikar är 58-65 cm och på hanar 63-70 cm. Tikarnas vikt är ca. 28-35 kg och hanarnas 38-45 kg. Kroppsformen är långsträckt och kroppen skall vara ca. 110-115 % av mankhöjden. Helhetsintrycket är en medelstor, långhårig, kraftfull och smidig brukshund. Pälsen är härdig och tålig och särskilt riklig på bröst och bakben. På svansen har hovawarten en vacker fana. Könsprägeln är märkbar, speciellt då det gäller huvudets form och kroppsbyggnad. Noggrannare rasbeskrivning hittar du på Suomen Hovawart ry:s hemsida (på finska).